Kvadratens historia

Kapitel 1

80 talet...

Den här historiens början utspelar sig på det sena 80-talets glamorösa dagar.
Det är samma tid som Europe gjort en hejdundrande succe ute i världen.
Och 80 tals hårdrocken hade sin stora orgie i framgångar.
Mitt i allt detta så finns lilla jag. Jag befinner mig i den tidiga tonåren.
De åren då man börjar intressera sig för en väldigt viktig sak i livet. Och det är inte idrott eller musik.
Musiken hade jag redan upptäckt. Europe. Det var mina stora idoler. Jag vet att jag tittade på svt 1 och på den tiden fanns det typ bara svt 1 och svt 2. Jag såg på svt 1 en konsert med Europe från solna hallen i stockholm och blev alldeles såld. Den här musiken var fantastiskt bra.
Jag hade gått omvägen genom Howard Jones, Alphaville och A-ha. Steget kan tyckas var långt musikmässigt sett. Men keyboardslingor var väl det som fick mig att gå igång. Och de hade de gemensamt.
Men tillbaka till mig och vilken intresse som växte sig allt starkare i den lilla tonåringen. Tjejer.
Det hade väl alltid varit ett stort intresse från min sida men intresset för mig kanske inte var lika stort hos dom. Eller rättare sagt lika med noll. Ingen ville se åt mitt håll. Kanske för att dom i sin tur inte tyckte killar var något att ha då för nu snackar vi lågstadie.
Jag minns tex en lek som ofta lektes på skolgården. Pussleken. Alla killar eller pojkar i klassen sprang runt som yra höns för att inte bli pussad av en tjej för det var ju äckligt. Medans jag stog där mitt på skolgården och bara väntade på att någon skulle pussa mig.
Men det var det ingen som var intresserad av. Vad gjorde jag för fel. Varför ville ingen pussa mig. Det är ju fritt läge. Hur lätt som helst att bar springa eller för den saken kanske bara gå fram till mig och ge mig en puss. Men nej. Det hände aldrig. Jag var ful. Jag var inte söt. Det fanns andra pojkar i klassen som tjejerna var mer intresserade av att fånga.
Det slutade då ofta med att jag gick och satte mig på en gräsplätt och lutade ryggen mot skolans gula tegelvägg med raklånga ben och filosoferade samtidigt som jag pillade på några maskroser.

Och kanske var det där som jag funderade på hur jag skulle behöva vara för att en tjej skulle bli intresserad av just mig.
Planen var eller tanken var att bara vara snäll och lojal och ställa upp för alla tjejer som i framtiden i huvudtaget skulle kunna visa minsta lilla intresse för mig.

Nu åter till det sena 80 talet glamorösa dagar och mina tidiga tonår.
Nu har jag växt till mig och utvecklats åt ett håll som kanske skulle kunna intressera tjejerna.
Men hur skulle jag få kontakt med dom undrade jag? jag vågar inte gå fram och säga hej vill du ha chans på mig? Nej det var jag alldeles för blyg för. Men då fanns det hjälp att få.
kanske från ett håll som jag tidigare inte trodde skulle vara möjligt.
I alla skolor och alla klasser så finns det en kille som är den tuffa killen. I det här fallet var han inte bara bråkig utan även en favorit bland tjejerna. Och det blev tydligare och tydligare genom åren i mellanstadiet att det var så. För även om han ofta ställde till det och bråkade med tjejerna i klassen så var han ändå deras favorit. Jag var den ända killen iklassen han behandlade så. För dom andra killarna sa ifrån och gjorde motstånd. Det gjorde inte jag. Jag lät honom ofta skojbråka och brotta ner mig på skolans golv. För han trodde att jag var svag och då var jag ett lätt byte.

Men sen när vi kom upp i sjätte klass då sa jag ifrån och brottade ner honom tillbaks. Och sen den dagen så rörde han mig aldrig mer. Tvärtom han blev en väldigt bra kompis. Och hjälpsam.
För var det någon som kunde prata med och charma tjejerna så var det han.
Och han hjälpte även mig med den biten. Kanske på ett lite udda sätt.
Det kunde gå till så att han gick fram till en tjej som han visste var intresserad av honom och säga.
Om din kompis blir ihop med min kompis så blir jag ihop med dig.
Och det funkade. Jag fick tjejer på det sättet i början. Inte bara i klassen utan även utanför.
Kanske lite som utpressning. Men mig gjorde det inget. Och jag förstod kanske inte alltid att dom blev tillsammans med mig för att dom egentligen ville ha honom.
Det blev aldrig långvarigt och ofta heller inga pussar.
Men jag lärde mig nog mer än vad ja då förstod.

En gång tex på ett disco i högstadiet så satt jag på en stol och låtsades vara ledsen. Jag hade sett en snygg tjej som var långt över min nivå. Men hon var alla gånger en som han kunde få.
Jag satt på stolen och såg lite ledsen ut. Min kompis gick fram till henne och sa att jag var ledsen och pekade på mig. Jag kommer inte ihåg vad vi sa att jag var ledsen för för det var ju bara fejk.
Men det funkade. Hon kom fram till mig och frågade varför jag var ledsen och så antagligen av medmänsklighet och medkänsla så dansa hon med mig. Lyckan var gjord.