Tålamod.
Det är något jag måste lära mig att ha. Ibland blir jag inte klok på mig själv. Å ena sidan kan jag planera saker som jag vet ska hända om en väldigt lång tid. Sen händer det alltför ofta att jag har svårt att vänta på att saker ska hända. Nu är det kanske så att vissa saker kan jag faktiskt vänta på men andra saker går jag och tänker på hela tiden. Jag målar upp olika situationer i huvudet. Att så händer om jag gör så och si händer om jag gör så. Som jag tror att det ska hända. Jag borde lärt mig vid det här laget att det väldigt sällan blir så som jag tror. Jag kan tänka väldigt rationellt och förnuftigt. För jag vill vara det. Och de flesta jag känner ser mig som en sån person. Men när jag är i min ensamhet så tänker jag och jag tänker och jag tänker.......Ibland driver det mig till vansinne. Inte för att jag visar det. För det gör jag aldrig.
Jag har ofta hamnat i situtioner som till en början verkar bra för mig. Men när jag börjar tänka på vad det egentligen innebär för mig så blir det antingen så att jag vill veta med än gång och då skrämmer jag iväg det som kunde blivit bra. Eller så vågar jag inte ta reda på sanningen utan drar på det om och om igen. För då tänker jag att om jag tar reda på sanningen så kanske jag får ett svar som jag inte vill ha. Det händer inte så ofta. Men de gånger som det hänt och jag inte vågat säga något då har jag gått miste om saker som helt kunnat förändra mitt liv.
Jag har även upptäckt med mig själv att jag behöver uppmärksamhet och mycket uppmuntran av min omgivning. Inte så att jag nödvändigt måste stå i centrum. Men jag vill bli sedd och bekräftad av människor som inte måste se eller bekräfta mig.
Ibland känns det som att jag inte har något att komma med. Vem kan tycka om mig. Varför tycker man om just mig? Vad är bra med mig. Ibland är jag killen med världens bästa självförtroende. Men innerst inne är jag väldigt osäker på om alla verkligen tycker om mig. Men ändå så vet jag att ingen vill såra mig avsiktligt.
ok nu blev det väldigt djupt. Men det är klart jag är inne i en fas nu när det händer mycket och ingenting. Men jag hoppas att alla förstår mig.
Kram Anders
Det är något jag måste lära mig att ha. Ibland blir jag inte klok på mig själv. Å ena sidan kan jag planera saker som jag vet ska hända om en väldigt lång tid. Sen händer det alltför ofta att jag har svårt att vänta på att saker ska hända. Nu är det kanske så att vissa saker kan jag faktiskt vänta på men andra saker går jag och tänker på hela tiden. Jag målar upp olika situationer i huvudet. Att så händer om jag gör så och si händer om jag gör så. Som jag tror att det ska hända. Jag borde lärt mig vid det här laget att det väldigt sällan blir så som jag tror. Jag kan tänka väldigt rationellt och förnuftigt. För jag vill vara det. Och de flesta jag känner ser mig som en sån person. Men när jag är i min ensamhet så tänker jag och jag tänker och jag tänker.......Ibland driver det mig till vansinne. Inte för att jag visar det. För det gör jag aldrig.
Jag har ofta hamnat i situtioner som till en början verkar bra för mig. Men när jag börjar tänka på vad det egentligen innebär för mig så blir det antingen så att jag vill veta med än gång och då skrämmer jag iväg det som kunde blivit bra. Eller så vågar jag inte ta reda på sanningen utan drar på det om och om igen. För då tänker jag att om jag tar reda på sanningen så kanske jag får ett svar som jag inte vill ha. Det händer inte så ofta. Men de gånger som det hänt och jag inte vågat säga något då har jag gått miste om saker som helt kunnat förändra mitt liv.
Jag har även upptäckt med mig själv att jag behöver uppmärksamhet och mycket uppmuntran av min omgivning. Inte så att jag nödvändigt måste stå i centrum. Men jag vill bli sedd och bekräftad av människor som inte måste se eller bekräfta mig.
Ibland känns det som att jag inte har något att komma med. Vem kan tycka om mig. Varför tycker man om just mig? Vad är bra med mig. Ibland är jag killen med världens bästa självförtroende. Men innerst inne är jag väldigt osäker på om alla verkligen tycker om mig. Men ändå så vet jag att ingen vill såra mig avsiktligt.
ok nu blev det väldigt djupt. Men det är klart jag är inne i en fas nu när det händer mycket och ingenting. Men jag hoppas att alla förstår mig.
Kram Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar