Delat ansvar. Ska det vara så svårt?

 

 

Ofta sägs och skrivs det i medier att det är kvinnan som tar allt i hemmet, att kvinnor dubbelarbetar osv.

Och visst jag tror att det stämmer i de allra flesta fall och jag känner människor som har det så. Men i min värld stämmer inte det. Här är det jag som står för det mesta.

Men innan jag går vidare så vill jag säga att jag har det tillnärmelsevis inte lika mycket stress eller arbete som många andra har. Mina barn är såpass stora så de klarar sig själva.

Och jag vill hylla alla (mest kvinnor) som orkar med det.

 

Men vad vill jag ha sagt med detta då?

Jo att det gäller att den partern som inte gör något eller ytterst lite i hemmet (främst män) börjar ta sitt ansvar. Vakna upp ur koman!!!!!

Här är några argument till varför ni borde vakna upp;

 

För det första.

Vi lever i en ny tid. De flesta familjer har inte råd att ena partern bara är hemma och passar barnen och står vid spisen.

 

För det andra.

Den andra partern (främst kvinnor) som då står för det mesta i hemmet har ett lika stort behov av att vara i arbetslivet, göra karriär och tjäna pengar. Av samma skäl som män vill.

Man vill känna att man är självständig.

 

För det tredje

Varför ska inte båda kunna få ha lika mycket egentid? Eller är det bara en manlig rättighet?

Men om kvinnan måste göra det mesta i hemmet så får hon varken tid eller ork att göra något själv. Som att träna, fika, träffa kompisar eller bara sitta och slappa efter en tung arbetsdag.

Eller vad det nu må vara som man vill ägna sig åt.

 

För det fjärde

Det här argumentet är kanske något som kan bita åtminstonde lite på männen.

Om man delar på sysslorna i hemmet så finns det mer tid att kunna umgås tillsammans som man och kvinna och inte bara var mamma och pappa.

Och då kan ju det ena leda till det andra lite oftare......

 

Det var bara några argument som jag kom på. Men det finns många många fler man kan ta fram.

 

Och en sak till till alla er som är den parten som inte gör så mycket i hemmet.

Tala åtminstonde om hur mycket ni uppskattar det arbete som eran partner gör.

För vad händer den dag som partnern tröttnar och säger att nu får det vara nog......

Ja då står ni där och får göra allt iallafall.

 

Själv har jag kommit till en punkt där jag känner att det är hanterbart. Men det är å andra sidan mer beroende på att jag som sagt var inte har små barn längre utan jag har barn som klarar sig väldigt mycket själva.

 

Sen ska jag villigt erkänna att jag inte är guds bästa barn på allt. Det finns mycket jag skulle vilja förändra och göra mer. Som tex att leka mer med mina barn. Men där har jag börjat första att det kanske inte är så farligt att jag inte är värsta lekpappan. Dom vet att jag älskar dom och att dom alltid kan prata med mig om det är något, och att jag kör dom till tävlingar och träningar osv.

 

Så jag är nog en ganska bra pappa iallafall......

 

Anders

Dra tillbaks tiden

För en vecka sedan skulle tiden ställas om till vintertid.
I praktiken skulle vi alltså dra tillbaka tiden en timma.
Igår skulle man kunna säga att jag återigen gick tillbaks i tiden när jag träffade några gamla arbetskamrater och vi pratade om gamla tider.

Ibland önskar jag att jag på riktigt faktiskt skulle kúnna vrida tillbaka tiden och på så sätt göra om saker och göra misstag ogjorda.
För visst har vi alla haft tillfällen i livet där vi gjort saker som vi vet har påverkat våra liv på ett eller flera sätt. Man kanske inte förstod det då men så här i efterhand har man förstått att valet eller för den delen även ickevalet har gjort att livet blivet på ett eller annat sätt.

Men visst det är inte bra att leva i det förgågna utan man ska leva i nuet. Men man måste nog förstå sin egen historia och se vad som gjort att man hamnat där man är för att kunna gå vidare.
Okej, så vad händer idag då. Jag ska nog bara ta det lugnt och se fram emot att jobbet börjar börjar imorgon. Men nu behöver jag snart oxå gå ner och köpa snus innan jag dör......

Livet har sina vägar, det gäller bara att hitta dom.

                                                            Livets väg

Livet har sina egna vägar. det gäller bara att hitta dom och sen försöka välja rätt väg och sen fortsätta på vägen tills man kommer fram till målet.
Man kommer stöta på hinder på vägen. De kan kännas hopplösa att övervinna omöjliga att ta sig förbi eller kännas som att jag vill gå tillbaka.
För man vet ju aldrig om slutet av resan man påbörjar kommer bli bättre än det man har. För blir det inte det ja då är det ju kanske bättre att stanna där man vet vad livet erbjuder isället för att ge sig ut på en osäker och krokig resa.

Kanske är det så att vi har blivit alltför trygghetsberoende.Vi söker tidigt i livet efter en trygg och säker plats i livet. När vi är barn är det föräldrarna och syskonen som är tryggheten. Sen hittar man förhoppningsvis ett jobb. Det kanske inte är drömjobbet men det är ett jobb och det ger trygghet. Sen ska vi kanske söka efter den stora kärleken som man ska skapa sig en familj med. Under den tiden träffar man många intressanta människor. Man kanske träffar på någon som man vill tala om för att man tycker om den personen. Men kanske inte vågar och sen kommer det någon som ger än uppmärksamhet och tar det spåret istället. Och då blir det ens tryggghet.
Men ändå finns det så många som har brutit upp från det trygga eller åtminstonde från det dom visste att dom hade och funnit det dom letat efter.
Men det finns många därute som inte vågar för vi idag har så många andra vi måste ta hänsyn till så vi glömmer bort oss själva i allt.

Men jag tror ändå att alla någon gång kommer få uppleva den totala lyckan och att man hittat hem.
Sen kanske det tar väldigt väldigt lång tid innan man hamnar där. Men någon gång kommer man vara där, det gäller bara att stå ut och inte tappa för mycket av sig själv på vägen.
Så man inte kan njuta av livet när man väl hittat hem.........

Ok nu ska jag återgå till filmen. Det är min trygghet för stunden ;)

Anders

Varför kan jag inte göra som jag säger någon gång???

Att jag aldrig lär mig. Här har jag skrivit massa bra saker som jag trott att jag lärt mig. Visst, förändribgar tar tid. Men alltför ofta tänker jag och säger många bra och vettiga saker men när det ska göras eller det kommer till kritan så blir det inte så iallafall.
Kanske för att jag hela tiden sätter andra framför mig själv och tänker på hur det  ska gå för dom om jag säger eller gör saker som jag kanske egentligen vill. Eller kan det vara så att jag inte vet vad jag vill, att jag egentligen inte vet vilket liv jag vill leva eller hur det ska gå till.

Jag skulle ju som jjag skrev här skapa min egen lycka. Men gör jag det...........
Kanske, kanske inte.

Ok vi får väl se vad som händer och vilka beslut jag fattar. Till sist måste jag bestämma mig för vad jag vill. Men ngt jag måste och ska börja med är att göra saker som jag tycker om att göra.
men ngt som jag ser framemot nu är nästa vecka då Rockklassiker ska spela en låt varje dag från europes nya skiva "bag of bones". Och 25 april släpps plattan........

Ja ja nu ska jag snart nana för det börjar bli sent.

Natti natti

Söndag kväll.

Nu ligger jag här i sängen och funderar lite. Jag undrar tex varför det anslutningsproblem på wordfued, hur det ska bli imorgon på nya avdelningen och hur min födelsedag kommer bli.
Men framförallt så funderar jag på hur mycket jag förändrats de senaste året. Den harmoni och förväntan jag har över livet just nu. Jag trivs kanonbra även om det ibland kan vara lite ensamt.
Jag ligger inte längre och planerar livet flera år framåt för jag vet att vad som än händer så har jag en viss kontroll.

Det händer och kommer hända många roliga och spännande saker framåt i livet.
Sen finns det saker i mig själv som jag måste jobba med men det är bagatellsaker men de kan oxå bli viktiga. Jag tror jag bör jobba på att sälja mig själv visa att jag är bra och att jag är intressant. Nu kanske många tycker det ändå men ibland kan jag känna att om jag träffar nya människor att "vad har jag att erbjuda, kan jag verkligen vara intressant". Sen är det bara att konstatera att kommer jag igång och börjar "tjöta" och spralla så kan jag vara otroligt rolig. Och det är lite mitt motto. Har man umgåtts med mig i några timmar så ska man åtminstonde fått skratta ett antal minuter gärna mer. Då känner jag att jag lyckats.

Och som sagt jag har träffat en intressant ny person nu i dagarna och jag hoppas att denna person tycker att jag oxå är lite spännande och intressant att lära känna.
För det kommer komma mera, jag lovar ge mig bara lite tid.

Ok nu kommer det rulla på framöver med jobb, träning, matlagning, läxor osv.
Och så startar innebandyn på torsdag..........ska bli skitkul...

Kram på er där ute så hörs vi.

Löpningen tar över.....igen

Nu är jag där igen. Plågar min stackars arma kropp, tvingar den att jobba....
Jag tvingar den att springa upp och ner för backar runt om i partille. Men gött är det när jag kommit tillbaka och passet är avslutat. Visst verker muskelfibrerna och fettet i kroppen bränner. Men äntligen kan jag starta min så åtråvärda satsning inför det stora målet iår. Göteborgsvarvet och alla sidolopp jag ska springa. Jag vet jag är inte klok men det stärker även självkänslan och det mentala.
Jag blir stark på alla plan. Jag har blivit en ny människa och jag tror att människor runtomkring mig ser att jag mår bättre nu än vad jag kanske gjorde för ett par årsedan. Visst prövningarna har varit många den senaste tiden men det har inte varit någonting som jag inte gått starkare ur eller som jag inte klarat av.
Så jag kan verkligen säga att träningen har hjälpt mig att växa som person ytterligare.

Ok, Nu kanske en del vill att jag säga något smart eller livsavgörande. Men jag har inte fått någon inspiration till det den senaste tiden. Visst jag kan säga att man ska ta vara på det man har och inte ta något här i livet för givet. För vem vet imorgon kan det vara för sent. Eller att man måste ta alla tillfällen man får här i livet och vara nyfiken. För vem vet om du inte tar just det tillfället som uppstår just då så kanske du missar något som kan göra ditt liv rikare. För vad har du egentligen att förlora?
Egentligen ingenting. Men det kanske blir en livslång kärlek eller en livslång kärlek....
Ibland känns det som att vi chansar för lite för vi tror att vi har så mycket att förlora.
Men om man vänder på det så kanske man förlorar på att inte chansa.

Ok det blev lite tankar eller lite filosoferande. Jag är ju trots allt en tänkande person.....
Ja ja ha det bra där ute nu så kommer det säkert mer snart.

anders

2012 börjar med rock´n roll....

Raketerna har slutat vina i öronen på mig och fingrarna har stilla börjat tina upp.
Så nu sitter jag här på årets oskuldsfulla första timmar och ser på tv och vad skådar mitt norra.
Jo, äntligen har radiotjänst förstått att jag vill ha valuta för de licenspengar som jag mot min vilja betalat i snart 18 år. Dom visar 2 och en halv timma med världens bästa band...EUROPE.
Tack svt. Tack för att ni äntligen tänker på mig.
Nu önskar jag mig bara av 2012 att:
....jag får bra betalt för huset
....jag får en shysst lägenhet
....jag får biljetter till den festival i Örebro som jag glömt namnet på men som europe ska besöka
....min fd fru kan börja prata med mig så vi kan ordna saker som måste ordnas
....jag kanske träffar någon trevlig kvinna att hålla i handen
....mina barn håller sig friska och får det bra
....jag får bra betalt för min bil
....jag kan få en ny bra bil
....osv
Kanske inte så att radiotjänst kan hjälpa mig med detta, utan det är nog jag själv som får se till att det händer. Och det kommer säkert att ske. För jag känner mig fri nu. Jag känner att allt är möjligt så varför inte. Nytt år , nya möjlgheter.
Den som för en sekund trodde att jag skulle lägga mig ner och böla över 2011 blev som det blev får allt tänka om. För på många sätt blev det som jag önskade mig. Ända felet var nog på sättet det skedde och att det borde skett tidigare. Men vem är jag att vara kräsen.....
Nu ska jag se färdigt på EUROPE och bara njuta av mitt 2012...

Sweet dreams out there........

Anders